Del 2 Döden

Först vill jag börja med att tacka alla för den fina responsen jag fått av del 1💜
 
Överlevde jag?
 
Skadeståndet kom på 45.000 kr - dem pengarna skulle hela mig! Hur ska jag någonsin kunna bli hel när någon har tagit min själ ifrån mig? 
 
Pengarna kom efter någon månad, jag fortsatte att turnera och uppträda för jag ville föreställa stark vilket jag idag önska att jag inte hade gjort. Jag började dricka - jag drack upp nästan hela skadeståndet på knappt 2 månader. De va fester hit och dit, sov hos olika killar då jag ville känna mig sedd, känna att jag betydde något - att jag levde! 
Men jag mådde bara sämre och sämre, någit stöd hemifrån fick jag inte och visste inte hur jag skulle klara av de. Jag hade ju kommit på ett sätt som fungerade - att skära mig så jag ser mitt blod! Detta fortsatte ett bra tag framöver. Träffade som sagt en del killar som jag trodde gillade mig men alla i princip spottade på mig när jag redan låg ner - alla misshandlade mig!
 
Träffade då en kille när jag var 20, äcklad som jag vart av mig själv så betydde det så mycket att jag hade någon som sa att han älskade mig. Jag blev gravid, graviditeten räddade mitt liv. Jag slutade att dricka, röka och skada mig själv föräntligen så hade jag någon som alltid kommer älska mig för den jag är. Jag och den här killen A vi gifte oss vilket vi aldrig skulle ha gjort. Efter att min son M föddes så skiljdes jag och A ifrån varandra och en kamp om M började. 
Vid ett tillfälle när M var knappt 3 år så när umgänget var slut för helgen mellan M och A så kom han hem till mig och lämnade M. Ni  vet den här magkänslan jag pratade om i förra inlägget?! Den kom igen! När M hade hoppat ur vagnen så slog det slint i huvudet på A så han tryckte upp mig mot väggen, tog strypgrepp och misshandlade mig framför M. När jag fått en del slag så trillade jag ihop och när jag reste mig upp så va M borta.
Mitt barn var borta!!!!! 
A hade åkt hem till hans föräldrar i Åstorp och låst in M i en källare. Då vi hade gemensam vårdnad så kunde inte polisen göra något!
 
Efter många rättegångar så fick jag äntligen träffa M igen - 3 månader  tog det innan jag fick känna din doft och ha dig i min famn igen.
Därefter ville A inte träffa M längre så han stack utomlands för att slippa all ansvar. 
 
Åren gick och M fyllde 8 år och jag hade varit ensam med M under hela tiden. Han har ADHD, jag pluggade samt jobbade för att fixa så att allt gick ihop.
Ringde S efter många år för att fråga om hon ville hjälpa mig med M det är ju trots hennes barnbarn! Såklart ville hon det, så knappt 1 helg i månaden bestämmde vi. Första helgen skulle bli i december. 
När hon väl har M så ringer S till socialen och frågar om hon kan få betalt för att passa sitt barnbarn men såklart kunde hon inte de men dom sa att typ moster kan. 
 
En massa anmälningar kom in på väldigt kort tid och S vägrade att ge mig M till julen för då hade S övertalat M till att fira med dom istället! 
Både S och min syster E gjorde allt för att få M att stanna där, E kunde ju få betalt om M stannade där tillräckligt länge! Socialen kom fram till att jag var en fara för mitt eget barn då jag har måptt psykiskt dåligt innan. S hade sagt till soc att jag var väldigt sjuk och kunde skada mig och M väldigt mycket. Soc gjorde ingen utredning på mig utan sa att Ja nu ska du skriva på så att M ska vara hos E ett tag och om du inte skriver på så kommer vi sätta en stämpel på att du inte vill samarbeta och de kommer bli LVU.
 
Utan att tveka så skrev jag på, 1 månad går ju fort och sen får jag träffa mitt älskade barn som räddade mig från mig själv! 
S gjorde fler och fler anmälningar samt att E hjälpte till, soc trodde på detta utan att höra med mig eller göra en utredning! Efter ca 1 år och jag har fortfarande inte fått M så orkade jag inte mer, ville inte mer, kunde inte kämpa mer!
 
Jag åkte in till Malmö och tog en rejäl överdos med en hel del alkohol, en man hittade mig på gatan näst intill medvetslös! In på akuten och sen kom jag in på psyket här. Jag hade inte pratat, ätit eller druckit på 2 veckor där inne. Mitt hjärta slutade att slå för jag hade för mycket ångest, tänk er en ångestattack som verkligen tar livet av en. 
 
Jag vaknade upp med en massa läkare och en akutvagn sidan om mig, jag överlevde igen! 
Nästa dag satte jag mig i allrummet som vanligt och bara satt, in kom där en ny patient som var överspeedad, han fick mig att le, när han pressenterade sig så fick han mig att skratta. 
Vi började att prata en hel del, vi hade mycket gemensamt men ändå inte! Jag började äta mat på psyket tillsammans med den här killen. 
Vi spenderade all tid med varandra, från 7 på morgonen till 22 på kvällen! 
 
Jag kunde verkligen inte släppa tankarna på honom, en dag så sa personalen att jag skulle bli flyttad till Helsingborg då jag fortfarande bodde i Landskrona så jag tillhörde inte Malmö! Jag grät och skrek, kramade om den här killen och sen slet ambulanspersonalen mig i från honom. 
1 månad senare så träffades vi utanför de 4 väggarna. 
Han va precis som han var där inne, kanske inte lika speedad. 
 
Vem är han? Fångade han mig ? 
 
I dagens tid 3 år senare med M så kämpar jag röven av mig rent ut sagt för att få tillbaka honom från pengahororna. I journalerna så står där INGET om mig som jag gjort fel! 
Har en advokat som ska kolla på fallet då både S, E och soc har gjort så mycket fel mot mig. 
Får träffa min ängel, 1 gång var tredje vecka i 2 timmar samt telefontid en gång i veckan! Sjukt är det.

Kommentarer :

#1: sofia

Väldigt gripande text. Duktig du är på att skriva :)

Svar: Tack :)
Sandra

skriven
#2: Maxarna

Jag finner inga ord.. Fy vilken hemsk historia du bär på.. Jag hoppas att du funnit ett lugn nu.. Styrkekram

Svar: Ja jag vet :/ Den sista delen kommer imorgon
Sandra

skriven
#3: Sanna

fina du! vilken kämpe du är, vilken stark berättelse du delar med dig av!💕💕

Svar: Tack <3
Sandra

skriven
#4: Emma

Vilken kämpe du är

Svar: Tack :)
Sandra

skriven
#5: Emeeli

Usch va hemskt:( ska in & läsa del 1 för att försöka förstå lite mer. Styrkekram ❤

Svar: Gör de <3
Sandra

skriven
#6: Beatrice

Du är en kämpe! Styrkekramar ❤

Svar: Tack <3
Sandra

skriven
#7: Anonym

Herregud! Hur sjukt ät det inte. Fan va stark du är. Kämpe! Jag hoppas du vinner och får vårdnaden om honom ❤️/ nouw.com/melanc

Svar: Tack för dina fina ord <3
Sandra

skriven
#8: Miss Jennifer

Sluta aldrig kämpa, du är starkare än du tror!!

Svar: Tack fina du <3
Sandra

skriven
#9: Jenny

Fortsätt och kämpa

Svar: tack
Sandra

skriven
#10: Emma Engström

Du är verkligen så stark! massa kramar <3

Svar: tack :)
Sandra

skriven
#11: Matilda Eliasson

Herregud! Det är ju fan inte klokt. Ge inte upp, fortsätt kämpa! ❤️

Svar: Tack <3
Sandra

skriven

Kommentera inlägget här :