Gästis - Benjiy

Hej alla fina, idag kommer jag låta min första gästbloggare att ta över idag! 


 
Tja! 
 
Jag heter numera Benjiy men döptes till Benjamin av min kära mamma, så vem är jag!? Ja det är en jävla bra fråga kan jag lova!
Men jag är väl en hyffsat vanlig bög skulle jag påstå.
Klyschigt nog älskar jag rosa och var förut alltid den som festade hårdast och drack mest ute på krogen, men lite mer om det senare..
 
Jag är nyss fyllda 27år och mitt stjärntecken är vågen, uppvuxen i en liten by kallad Hammenhög och precis när jag blev tonåring flyttade vi till Simrishamn.
Jag är uppväxt med min stora syster och mamma, farsan var sönder alkad och jag träffade bara honom korta perioder när han höll sig nykter fram till jag var cirka 10år sedan gick det ungefär 7år jag varken träffa eller hörde av honom och en dag ringde en av mina bröder jag inte haft kontakt med på många år och sa -"Farsan har dött".
 
Eftersom pappa aldrig direkt var närvarande så hade jag från 1års ålder tills jag blev 18år en "stödfamilj" som det hette på den tiden, där jag bodde varannan helg.
Det var främst för att avlasta mamma som alltid kämpa med psykiska besvär och dessutom då var ensamstående med två barn.
Men att ha den kontakt-familjen som det idag heter har gjort en ENORM skillnad för mig och jag är evigt tacksam för detta.
 
När jag var bara några år gammal började nämligen mamma intressera sig i Jehovas vittne, detta innebar för mig, inget julfirande, inget midsommarfirande, inte firande av någon högtid överhuvudtaget.
Men det värsta när en var liten var ändå aldrig något födelsedagsfirande!
Men som tur var så hade min kontakt-familj lite mer vett än att låtas sugas in i en sekt så det var alltid där jag firade högtider och det trivdes jag alldedes utmärkt med.
Eftersom mamma blev så troende gjorde det inte direkt mig så lockad att öppna garedroben och komma ut.
 
Folk frågar mig ofta "När fattade du att du var gay då?" mitt svar bruka vara -"När fattade du att du var straight" för det är inte ett magiskt moment där man bara "Shit jag är ju bög" inte för mig i alla fall, utan det är som vilken sexuell läggning som helst man inser bit för bit och steg för steg vad det är man attraheras av.
Det var mycket för att mamma var så troende (eller är) som jag drog ut länge på att komma ut, men för mina kompisar sa jag det när jag var 21 el 22 år, men det dröjde ända till förra året, innan jag kom ut för mamma!
Med vetskapen att det var mycket möjligt att hon skulle säga upp bekantskapen med mig tog det verkligen emot, hennes reaktion var mest att hon tyckte synd om mig som gått och hållt på något sådan i så många år så det var verkligen en lättnad.
 
Under alla år jag låtsades gilla brudar så var jag alltid tvungen att vara påverkad av något för det skulle "gå vägen" detta i kombination med att jag mådde dåligt av att dölja en så pass stor del av mig själv ledde till att jag alltid drack kopiösa mängder så fort tillfälle fanns.
När jag var full kände jag mig på nått sätt mer bekväm i mitt skin och i övre tonåren kom drogerna in i bilden..
Det var ännu effektivare att döva alla jobbiga känslor och när det kom MDMA in i systemet gick det alldedes utmärkt att ligga med tjejer!
Så sådär höll jag på i många år, festa stenhårt, lekte straight och ett tag trodde nog vissa mig och sorligt nog trodde även jag själv det.
Eller jag trodde lixom jag hittat ett kryphål, höll jag bara uppe fasaden och tryckte i mig droger så skulle jag aldrig behöva komma ut.
 
 
Självklart var detta inte hållbart och när jag väl kom ut så var jag mer eller mindre beroende av droger, att vara nykter och mig själv var det värsta jag visste.
Jag hade byggt hela min personlighet på hur jag är och tänker när jag var hög så utan droger visste jag inte vem jag var.
För en tid sedan sprack bubblan och jag är idag nykter, jag försöker sakta hitta tillbaka till vem jag var innan allt knarkande och supande.
Jag har mediciner som hjälper mig och livet känns ganska ok just nu faktiskt.
Allt som saknas är en pojkvän ;)

Over and out Benjiy, en helt vanlig jävla bög.
 
Instagram: @Jeremycatfish
 
 
Taggar: 2018, gäst, gästblogg, höst, livet;